Beskrivning

Namnen på -arv härstammar från vår medeltid. De innehåller i regel ett personnamn, i detta fall ett fsv. *Brame (långt a). Uttalet med långt å-ljud är alltså det ålderdomligare, uttalet med ɷ ett läsuttal. Å-ljudet har uppkommit långt före det äldsta belägget, i Nyland säkert redan i början av 1400-talet. Ett namn Brami finns belagt i fornvästnordiskan. Sannolikare synes, att här föreligger en kortform av Abraham (Lars Huldén), som fått långt a genom att ljudföljden -aha- har sammandragits. Sveriges medeltida personnamn har många fall med dubbelt -aa- vilket säkerligen får tolkas som en markering av lång vokal. Släkten Djäkn innehade en frälselägenhet i Kägra by, nämnd första gången 1391. Släktens stamfar var Abraham Persson. Närmare om denne och Abrahamssönerna hos Anthoni 1970. Socknen har fått namn efter sin kyrkby som så många andra socknar. Nikula 1938 II:296. Byarnas namn och historia diskuteras relativt utförligt av Nikula.

Namnelement

arv Fem byar och socknen Bromarv i västra Nyland och Finby i Åboland har namn som slutar på -arv med innebörden ’egendom som tagits i arv’. Namntypen förekommer också i Dalarna, Uppland och Hälsingland, ofta i bestämd form -arvet. Måhända har namnen, såsom Harry Ståhl menar, ursprungligen avsett nyodlingar som gått i arv efter odlaren, vars namn regelmässigt bildar förleden. Ståhl 1941.

Källor

Sveriges medeltida personnamn: ordbok. Utg. Arkivet för ordbok över Sveriges medeltida personnamn och Vitterhetsakademiens personnamnskommitté. Uppsala 1967 –.

Anthoni, Eric, 1970: Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 442. Helsingfors.

Nikula, Oscar, 1938: Tenala och Bromarf socknars historia. I. Helsingfors.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Bromarby 1549

Bromarff 1552

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.