Beskrivning

Orten har i modern tid varit känd för sitt järnverk, men namnet betecknar från början en by vid basen av Hangö udd. Namnet kan inte vara svenskt, men de växlande beläggen ger ingen god grund för någon tolkning. Ordet alho ’fuktig sänka’ ingår i ett antal sydvästfinska namn, stundom tydligen med övergång l > r (Pitkänen 1985:137 f.). Ett namnelement Karva- skymtar i de äldre beläggen och ingår också i andra bynamn. Anknytning till namnen på -ans har tydligen skett. Det finns ett fi. kovero ’inåtböjd’ som har diskuterats av Pitkänen (1985:292) i samband med andra namn. Örnmark knyter an till detta och menar att havsbukten vid Koverhar kan göra skäl för en sådan benämning (1999:36).

Namnelement

-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.

Källor

Örnmark, Michaela, 1999: Bynamn i västra Nyland i ett bebyggelsehistoriskt perspektiv. Avhandling pro gradu. Institutionen för nordiska språk, Helsingfors universitet.

Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Karffuesarhe

Karffusarhe 1410 (?)*

Kouerhar 1549

Koffuerhar 1552

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.