Beskrivning

De skiftande beläggen från 1550-talet avspeglar kanske skiftande uttal av tillnamnet Djäkn(e), som bars av en lagmans- och domarätt i västra Nyland (Anthoni 1970:192). Jfr fi. teini < fsv. djækne.

Namnelement

kulla Ordet kulle hör till de svaga maskulinerna som i finlandssvenska dialekter har förallmänligat formen på -a. Som efterled i bynamn uppträder -kulla drygt 50 gånger i de södra landskapen, men saknas i Österbotten, där det dock är vanligt i gårdsnamn (Karsten 1921:622). Ordet ingår också i naturnamn, oftast i bestämd form. I många fall är gårdsnamnen säkerligen givna av jordägarna själva, och efterleden får betraktas som en yttring av namnmodet. Då bostäder ju gärna placeras på kullar är namnvalet sakligt sett väl motiverat. Jfr Valtavuo-Pfeifer 1998:54. En speciell bakgrund till vissa åländska namn av detta slag, sammansatta eller osammansatta, har Hellberg velat se i förekomsten av gravkullar från forntiden (1967:166 f). Totala antalet upptecknade namn innehållande ordet kulle är omkring 1 600 (LEX).

Källor

Anthoni, Eric, 1970: Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 442. Helsingfors.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Degerkulla 1545

Tenekulla

Tendekulla 1547

Decknekulla 1550

Diecknekulla 1551

Denekulla 1552

Deenkulla

Degnekulla

Dienckulla 1556

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.