Beskrivning

Namnen på Koppar- har stor utbredning, och deras bakgrund har tidvis livligt diskuterats. Bl.a. har de ansetts hänsyfta på handelsplatser. Men metallbenämningar är också annars vanliga i ortnamnsskicket (guld, bly, järn), och oftast har de väl avseende på färgskiftningar hos bergarten på platserna. Westman 1935:203. Slutligen har flera liknande namn ansetts ha samband med kopparhantering, främst kopparslagares verksamhet. Se Kopparholm, Nagu.

Namnelement

koppar Förleden Koppar- är vanlig speciellt i skärgården och förekommer också i namn på byar. Om uttalet har kort p kan fl. anses vara metallbenämningen koppar, är p långt kan också koppare ’åderlåtare’ komma i fråga. Ofta har namnen ansetts syfta på kopparfärgade klippor el. dyl. Westman 1935:181, 203. En möjlighet är att fl. egentligen är personsyftande och avser någon kopparslagare, som benämnts *Koppar-Erik el.dyl. Pellijeff uppger t.ex. att det på gårdarna isi Koppars och isi Kopparslagars i Kalix tidigare har bott kopparslagare. Pellijeff 1980:78. Liknande namn finns på det finska området, även som tillnamn, och det antas att de har att göra med yrkesbeteckningen. Uusi suomalainen nimikirja: Kuparinen. I en längre undersökning har Bror K. Åkerblom (1948) förbundit fl. Koppar- med flera andra (Kopp-, Kapper, Köpar-) och anser dem ha med handel att göra (”till stor del handelsnamn” a.a.:96), men ger också åtskilliga exempel med anknytning till kopparslageri. Hans stora material är svårbedömt och kan knappast ges någon generell tolkning.

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Westman, Ivar, 1935, 1940: Nyländska önamn. I-II. Folkmålsstudier III, i: Folkmålsstudier VII, s. 1–120.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Kuperöö 1549

Kopperöö 1552

Koparöö 1556

Cåpparöö 1563

Se även

Kopparholm Nagu

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.