Beskrivning

Det äldsta belägget kan tolkas så att fl. är mansnamnet Lave som är väl belagt i Finland, t.ex. Aune Andersson Lafwe i Karis 1424. Om namnet såsom Thors anser (1959:77) är utvecklat av Olaver har nybildningen haft långt a som övergått till å.

Namnelement

backa De finlandssvenska dialekterna har flera betydelser för backe: ’moränkulle, vägbacke, strandvall, gårdsplan, jordytan, marken’, samt med specialisering av den förstnämnda betydelsen ’gård, gårdsklunga’ (mer eller mindre högt belägen i förhållande till omgivningen). Det finns över 8 000 upptecknade finlandssvenska namn innehållande elemenet backe (Valtavuo-Pfeifer 1998:48). Grundbetydelsen antas vara ’(fast) upphöjning, kulle’. Som slutled i bynamn förekommer ordet 80 gånger, därav inte mindre än 74 i Nyland, men bara en gång på Åland. Typen är vanlig som hemmansnamn och gårdsnamn i Österbotten. Karsten 1923:246 f. De österbottniska gårdsbackarna jämte ägor är ofta av nyländsk bystorlek. Formen på -a är den väntade i de dialekter som har generaliserat de svaga maskulinernas form i kasus genitiv, dativ och ackusativ. Också som enledat namn uppträder Backa. Svenska riksspråket bevarar nominativformen backe.

Källor

Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Laffuabacka 1540

Lowabacka

Loabacka 1541

Loffuabacka 1542

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.