Beskrivning

Sl. -glo ’vattensamling, grund vik, ängsmark, pöl’ och liknande. Vid tiden för bebyggelsens uppkomst har ett glo funnits mitt på den nuvarande holmen. Fl. är ordet al, som i sammansättning gärna får formen ali-, antagligen ursprungligen ett särskilt ord ale ’bestånd av al’.

Namnelement

-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Aleglo 1549

Algloo 1562

Aleglå 1567

Allglo 1574

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.