Beskrivning

Numera Öby. Fl. i det gamla namnet kan vara ett binamn *Ketilbot ’kittelbot’, använt om någon kittelflickare eller med annan bakgrund. Belägget 1405 (avskrift) är säkert en felskrivning genom association med namnet Kettilmund (som vid den tiden knappast skulle ha haft s-genitiv) eller med Germundby i samma sn. Jfr Granlund 1965:51, not 1 och 2.

Namnelement

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Granlund, Åke, 1965: En västnyländsk namntyp. I: Folkmålsstudier XIX, s. 27–136. Helsingfors.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Kätilmundzby 1405 *

Ketilbötzöö 1549

Ketilbotzööö 1551

Se även

Germundby Tenala

Öby Bromarv

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.