Bebyggelsen, stad sedan 1967, ligger vid norra ändan av Tusby träsk. Ett namnpar Ruskela / Järvenpää finns också i Vichtis, och man har tänkt sig att namnmodellerna medförts därifrån av nybyggarna. Peltovuori 1975:59.
-a Många bebyggelsenamn slutar på -a, ofta för att efterleden är ett ord av typen mosse, backe, som i dialekterna har generaliserat kasusformerna på -a. Men på samma sätt slutar också andra bebyggelsenamn: Berga, Strömma, Bartsgårda, Tängsöda. Namntypen är speciellt vanlig på Åland, men förekommer också i Åboland och Nyland, och kan spåras i några, eventuellt yngre, österbottniska namnbildningar. Ändelsen betecknar ursprungligen plural form. Under fornsvensk tid hade många ortnamn plural böjning, av orsaker som har varit föremål för mycken diskussion. Man kan tänka på att en gård hade flera inbyggare, att till gården hörde flera hus, att odlingslotterna var många. Uppkomsten av plurala ortnamn ligger hur som helst i en avlägsen tid. Formen på -a har småningom, men säkert redan vid slutet av medeltiden, upphört att uppfattas som plural och övergått till att vara en bebyggelsebetecknande ändelse. Som sådan har den spelat en roll vid bildning av namn på gårdar m.m. in i vår egen tid. Utförlig diskussion bl.a. hos Hellberg 1950, Tjäder 1967. Tilläggssynpunkter ges av Gun Widmark 1975:129 ff.
träsk Ett femtontal bynamn innehåller ordet träsk, antingen som enda led eller som fl. eller sl. Det ingår i över tusen namn med annan syftning, mest naturnamn i Finland (Valtavuo-Pfeifer 1998:196). Betydelsen är ’insjö’. Många träsk har med tiden blivit sankmarker eller dikats ut. Ordet har östlig utbredning inom det svenska språkområdet, speciellt i östra Mellansverige, och har säkerligen därifrån införts till Finland. Det antas vara av ljudbeskrivande ursprung. Jonsson 1966:36, Slotte 1978:113 f., Pamp 1988:98, Kiparsky 1969 (ryskt lånord?).
Peltovuori, Risto, 1975: Suur-Tuusulan historia. Tuusula-Kerava-Järvenpää. Vammala.
Treskendaby 1540
Treskenda 1547
Jerffuepä 1553
Finska: Järvenpää