Staden Björneborg grundades 1558 vid Kumo älvs dåvarande mynning. Språkligt sett är namnet genomskinligt. Men vad som åsyftas med fl. är inte klart. Man har tänkt sig mansnamnet Björn eller en bildning till fl. i namnet Bärnäs eller en hänsyftning på den björn som ingår i landskapsvapnet. Måhända har det inte varit utan betydelse att Björneborgs föregångare som mynningsort heter Ulfsby, där fl. dock är mansnamnet Ulf, fsv. Ulver. En ännu äldre stad vid Kumo älv hette Tälje och var sannolikt uppkallad efter Tälje på Södertörn, nu Södertälje. Jfr Thors 1949b:27. I Waldenström 2007, s. 32 ff. ingår en mycket utförlig diskussion om namnet Björneborg, dess etymologi, uppkomst och syftning, utan att dock leda fram till definitiva slutsatser. I samma arbete samt i Waldenström 2009 och 2010 granskas ingående Björneborgstraktens svenska ortnamn och bebyggelsehistoria. Waldenström ansluter sig oftast, men inte alltid, till någon tidigare framställd tolkning. Hans kritiska anmärkningar är i regel väl grundade. Redovisningen av äldre belägg och sakliga omständigheter är komplett och föredömlig. Böckerna är försedda med vackra och belysande illustrationer.
Waldenström, Stellan, 2007: Björneborgs svenska ortnamn. Svenska Kulturfonden i Björneborg. Pori.
Waldenström, Stellan, 2010: Norrmarks och Påmarks svenska ortnamn och bebyggelsehistoria. Svenska Kulturfonden i Björneborg. Pori.
Thors, Carl-Eric, 1949b: Stadsnamnen i Finland. En översikt. I: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 1949, s. 23–29.
Waldenström, Stellan, 2009: Vittisbofjärds svenska ortnamn och bebyggelsehistoria. Svenska Kulturfonden i Björneborg. Pori.