Har sammanställts med fi. ruskea ’brun’. I Ruskela bodde 1547 Matti Juhonpoika med tillnamnet Brunn. Peltovuori 1975:62. Tillnamnet kan dock vara härlett från byns namn.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Peltovuori, Risto, 1975: Suur-Tuusulan historia. Tuusula-Kerava-Järvenpää. Vammala.
Ruskila 1539
Ruskijleby 1540