Bisilä låg söder om Tavastila och har knappast haft någon svensk befolkning. Bynamnet är rätt vanligt som släktnamn. Personnamnet Pisi har förbundits med forntyska, fornskandinaviska Bisa, Biso, Bisi (Uusi suomalainen nimikirja). Det fsv. Bise har uppfattats som ett bondenamn (Sveriges medeltida personnamn). Jfr även östsv. dial. bisi ’gubbe, gift man’. Ett Bisarböle finns i Nagu, Bistorp i Lemland.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Sveriges medeltida personnamn: ordbok. Utg. Arkivet för ordbok över Sveriges medeltida personnamn och Vitterhetsakademiens personnamnskommitté. Uppsala 1967 –.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.