Sl. böle, fl. oklar, kanske ett binamn *Slät, jfr Slæther i Tjust 1460-t. (Sveriges medeltida personnamn, arkiv) eller helt enkelt ordet slätt ’slätmark’, som är vanligt (LEX). Fi. Tasankola, sedan 1964, är en översättning utgående från subst. slätt. Saxén noterar ett Slääti i Sagu, av sv. slätt (1905:18).
böle Också ordet böle hör till de vanliga namnlederna, ensamt eller som slutled. Böle-namn förekommer i alla landskap, i Österbotten dock bara upp till Vasatrakten. Allt som allt har 345 bynamn innehållande böle registrerats. Namn av detta slag är också utbredda i delar av Sverige, Norge och Danmark. Den ursprungliga betydelsen hos ordet, en avledning av bol, anses vara ’nyodling’, men tidigt har det också kommit att beteckna bebyggelser som uppstått på nyodlad utmark. Mycket ofta har namnen på -böle en personbetecknande förled. Enledat Böle förekommer 25 gånger som bynamn. Namntypen har sannolikt tagits i bruk efter vikingatiden. I Finland hör namnen troligen till 1300- och 1400-talens skapelser, men kan vara yngre. Thors 1953b, Ståhl 1970:92, Hellberg 1987:102 ff., Holm 1987, Pamp 1988:53 f.
Sveriges medeltida personnamn: ordbok. Utg. Arkivet för ordbok över Sveriges medeltida personnamn och Vitterhetsakademiens personnamnskommitté. Uppsala 1967 –.
LEX = Kurt Zilliacus, Michaela Örnmark, Finlands svenska ortnamn. Namnleds-lexikon. 1999.
Saxén, Ralf, 1905: Språkliga bidrag till den svenska bosättningens historia i Finland. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk. Utg. Finska Vetenskaps-Societeten. H 63. Helsingfors.
Slesböle 1540
Slättböle 1661 jb
Finska: Tasankola