Under 1500-talet bildade hemmanen i Karby tidvis en särskild by, men inbegreps även i Sundby. På 1700-talet ingick de i byn Kovjoki och Strömmen. När Kovjoki 1875 överfördes till Nykarleby sn, kvarstod de inom Pedersöre. I samband därmed återupplivades det gamla namnet. Fl. Södre har till uppgift att särskilja denna ort från by- och från slutet av 1400-talet sockennamnet Karleby. Namnen på Karl (a-) antas syfta på närvaro av ”kronans karlar”, något slags mindre garnison. Hellberg 1987:239.
by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.
karl, karle Förleden Karl(e)- påträffas både i natur- och bebyggelsenamn. Bynamn med denna förled finns i alla de fyra landskapen med finlandssvensk bebyggelse. Lars Hellberg har i flera omfattande studier fördjupat sig i namnens bakgrund och innebörd. Han menar att de har betecknat gårdar där ”kungens karlar”, något slags vaktmanskap, har varit placerat under vår medeltid (Hellberg 1950, 1984, 1987). Namntypen förekommer också utanför Norden. Dess förekomst i England har diskuterats av Karl-Inge Sandred (1997). Här tycks ett samband med en urgammal maktstruktur kunna skönjas. Möjligheten att en del namn med denna fl. i skärgården avser något slags sjömärke har framkastats (LEX).
Hellberg, Lars, 1987: Ortnamnen och den svenska bosättningen på Åland. Studier i nordisk filologi 68. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 541. Helsingfors.