Fi. lokalt uttal, ä., pattasi eller pattane torde utgå från ett *Patainen. Skrivningen med d antas vara en svensk återgivning. Liknande namn i sydvästra Finland, såsom Evaisi, Tanisi, Villisi, anses bildade till personnamn. Ett bynamn Pada (Padagas 1497, Padas 1560) i nordöstra Estland kan locka till jämförelser (Ritva Liisa Pitkänen).
-s Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.
Padasum 1346
Padhasa 1405
Padas 1492
Nederpadas 1540
Öffuerpadas 1540
Nederpaddais 1905 jb
Öfverpaddais 1905 jb