Fl. antas erinra om ett biskopsfrälse som 1351 beviljades i Svartå (Kerkkonen 1945:64), sl. näs.
näs Med över 150 antecknade bynamn hör näs till de vanligaste efterlederna i materialet. Namntypen finns i alla delar av området men tycks vara vanligast i Nyland och Åboland. Grundbetydelsen är ’udde’. Men fråga är om naturförhållandena alltid har varit avgörande för namngivningen. Det verkar som om elementet hade blivit något av en modesak. De många sammansättningarna med personnamn tyder på att namnen på -näs ofta får betraktas som primära bebyggelsenamn, som alltså har tillkommit i samband med att platsen bebyggts. Typen hör huvudsakligen hemma i medeltid och 1500-tal. Hellberg 1987:254 m.fl., Zilliacus 1989:108 ff. Ett rimligt antagande är att vissa namn på -näs kan ha sitt ursprung i ett finskt namn på -nainen, -näinen, sv. -nais (LEX).
Kerkkonen, Gunvor, 1945: Västnyländsk kustbebyggelse under medeltiden. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 301. Helsingfors.
Biskopsnees 1540
Bijscops nees 1541
Biskopsnes 1549
Finska: Piispala