Beskrivning

Orden ö och å, som skymtar i skriftformerna är konstruktioner av skrivare. Namnet är säkert osammansatt, och den tryckstarka vokalen är från början långt e (eventuellt ie) som har labialiserats till ö. Fi. vieru ’kant, brant sluttning, backe där jord rasar ner’ och dylikt kan vara utgångsformen för namnet. I sammansättningar uppträder formen Vörs-(-åkern, -träsket, -ån), förmodligen av ä. *Vierus- och kanske till ett tillnamn *Vierunen. Den ursprungliga byn Vörå har uppenbarligen tidigt delats i flera smärre byar: Koskeby, Bergby, Lomby, Jöral, Andiala m.fl. Huldén 1959. Möjligen har Bergby ursprungligen burit det namn som blev sockennamn. Huldén 1997c. Härledningen från fi. vieru eller dylikt har ingen självklar motivering i terrängen. Därför finns det anledning att ytterligare pröva en personnamnstolkning, diskuterad första gången i Huldén 1997c. Personnamnet kunde vara Severus, som kan vara gammalt i Österbotten och har folkliga finska former som Vierus och Viero (Uusi suomalainen nimikirja).

Namnelement

-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.

Källor

Huldén, Lars, 1959: Namnet Vörå. I: Budkavlen 36, s. 1–57.

Huldén, Lars, 1997c: Sockennamnet Vörå i saklig belysning. I: Ord och några visor tillägnade Kurt Zilliacus 21.7.1997. Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. B:18.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Äldre belägg

Weru (odat.)

Wöro 1478 *

wære 1489

Wöre 1514

Verw

Veru

Weru

Viru

wer 1539

Weröö 1543

Se även

Andiala Vörå

Bergby Vörå

Jöral Vörå

Koskeby Vörå

Lomby Vörå

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.