Orden ö och å, som skymtar i skriftformerna är konstruktioner av skrivare. Namnet är säkert osammansatt, och den tryckstarka vokalen är från början långt e (eventuellt ie) som har labialiserats till ö. Fi. vieru ’kant, brant sluttning, backe där jord rasar ner’ och dylikt kan vara utgångsformen för namnet. I sammansättningar uppträder formen Vörs-(-åkern, -träsket, -ån), förmodligen av ä. *Vierus- och kanske till ett tillnamn *Vierunen. Den ursprungliga byn Vörå har uppenbarligen tidigt delats i flera smärre byar: Koskeby, Bergby, Lomby, Jöral, Andiala m.fl. Huldén 1959. Möjligen har Bergby ursprungligen burit det namn som blev sockennamn. Huldén 1997c. Härledningen från fi. vieru eller dylikt har ingen självklar motivering i terrängen. Därför finns det anledning att ytterligare pröva en personnamnstolkning, diskuterad första gången i Huldén 1997c. Personnamnet kunde vara Severus, som kan vara gammalt i Österbotten och har folkliga finska former som Vierus och Viero (Uusi suomalainen nimikirja).
-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på -å kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. -å är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.
Huldén, Lars, 1959: Namnet Vörå. I: Budkavlen 36, s. 1–57.
Huldén, Lars, 1997c: Sockennamnet Vörå i saklig belysning. I: Ord och några visor tillägnade Kurt Zilliacus 21.7.1997. Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. B:18.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.