Man har tänkt sig ett ursprungligt finskt *Jyrälä, varav med svensk dialektutveckling y > ö och bortfall av slutvokalen i den nuvarande formen. Ett gårds- och tillnamn Jyrä (Tavastkyro) har anförts som jämförelse. Namnen med fl. Jyrä- i fi., syftar på forsar eller bäckar med branta stränder (Ritva Liisa Pitkänen). Helt får man kanske inte bortse från att Jöral kan innehålla en kortform av Georgius. Jfr fi. Jyri och liknande. Uusi suomalainen nimikirja: Jyrälä.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Jörala
Jörälä 1443
Jurilla
Irilla 1543
Yurilä
Iyrälä
Iurila 1546
Jyryläby 1547
Jörelä 1571