Det finska gårdsnamnssuffixet -la fogat till en kortform av ett mansnamn, sannolikt Andreas, sv. Anders. I Österbotten förekommer formen Anti, som måhända har stadieväxlat med *Andi, att döma av de växlande skrivningarna. Formen med -ia är antagligen en skriftspråklig variant (Ritva Liisa Pitkänen).
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Andilla 1443
Antela 1543
Antilla
Antila 1544
Andiala 1546
Antiala by 1547
Andilla 1548
Andiala 1571