Av ett tillnamn fi. Miemoinen, eller mansnamnet Miemo. Liknande förekommer i Tavastland (Ritva Liisa Pitkänen). Namnet har kombinerats med adj. miemo ’vanmäktig’. Karsten 1923:163. Snarare till något personnamn, kanske Clemens. Jfr Clemens memoij i Laihela 1549 (Karsten). Som tillnamn står i äldre tid ej sällan en uttalsform av dopnamnet (Silvester, Västi m.fl., Huldén 1956 och hänv.). Ett hemman i Miemois har samma namn som byn. Här bor bl.a. Oluff Miemonen 1606. Beträffande olika former av Clemens se Uusi suomalainen nimikirja.
-s Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.
Karsten, T.E., 1921, 1923: Svensk bygd i Österbotten nu och fordom. I-II. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 155, 171. Helsingfors.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Huldén, Lars, 1956: Namnet Väst. I: Budkavlen 1956.
Memoyis 1543
Memåsby 1547
Memois by 1548
Miemosby 1557
Memosby 1571