Koppö har varit namn på den ö där staden Kristinestad ligger. Fram till 1652 hette staden Koppö. Fl. är oklar, då man inte med säkerhet vet hur den har uttalats. Mycket talar för att vokalen har varit lång eller diftongerad. Många önamn innehåller personnamn. Kanske en form av Jakob? Jfr Koupo i Pargas.
ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden -ö i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.
Kopö 1546
Koppöö 1553
Koopöö 1554
Koppeöö 1556
Kowpöö 1571
Koupo Pargas