Sl. är säkert ordet salo ’stor ö’. Övergången a > ä (> ö) är regelrätt dialektal (som i svala, trana m.fl.). Flera bynamn och tillnamn (Muddais i Pargas, Mudainen i Laitila) har antagits höra samman med ordet muta ’dy, torvmark m.m.’. Uusi suomalainen nimikirja: Mutanen. Detta ensamt i gen. skulle lyda *Mudan-. Men ett tillnamn *Muta, *Muti kan också ha annat ursprung, t.ex. från ett mansnamn. Namnets första vokal har utan tvivel varit kort, vilket utesluter en del framställda tolkningar. Det kan nämnas att en sankmark i byn heter Mudäni (av -neva).
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Modensal 1540
Mudensalo 1547
Modensall by 1548
Mudhensal 1556