Belägget 1700 antyder att fl. är genitiv av fi. lahti ’vik’. Pitkänen (1985:70) anser en utveckling lahden > lå:n möjlig, utan att dock visa på någon direkt parallell, och stannar för att hålla samman namnet med andra med fl. Lån- i skärgården, som ”kanske” åsyftar förekomst av lönn på holmen. Tanken har tidigare framställts av Zilliacus (1982:139). Naert (1995:77), som senast har diskuterat namnet, visar att en utveckling av en form motsv. fvn. hlynr till dial. lå:n är högst osannolik. Det finns flera namn med fl. Lönn- i området (Zilliacus 1966:241) som uppvisar den regelrätta formen. Naert pekar i stället på två andra möjligheter, antingen ordet lån(a), om holmen lånats ut t.ex. som betesmark, eller också ett substantiv lån eller låne, välbelagt i skärgårdssocknarna med betydelser som ’förstuga’ och ’rummet mellan halmladan och fähuset i en ladugårdsbyggnad’. Det senare förslaget saknar inte intresse, eftersom ordet loge och liknande med betydelsen ’loggolv’ förekommer i skärgårdsnamn på bl.a. Gotland. Det är då fråga om flata klippor eller bergspartier. Modéer 1933:85, Olsson 1959:104 ff. Från dialektordet lån ’lada’ utgår också V. Solstrand i sin förklaring av samma namn i Torsholma, Brändö (1910:183). Slutligen kan erinras om ett gammalt namnelement besläktat med adj. luden, som ingår i namn som Lådna i Värmdö och Lonnan utanför Helsingfors och som åsyftar frodig växtlighet, t.ex. vass. Ett *Lodhna- bör i dialekten kunna bli Lån- (Hultman 1939:221). Kort diskussion hos Stahre 1986:51 samt hänvisningar. Namnen på Lån- kräver uppenbarligen en specialundersökning.
holm, holma De finlandssvenska dialekterna känner både holm m. och holma m. Vid Finlands kuster har upptecknats ca 5 500 namn med dessa efterleder. Holmarna tycks i regel ha varit ekonomiskt intressanta genom att de är skogbeväxta och erbjuder möjligheter till bete och höbärgning. Bägge ordformerna ingår också i bynamn, formen på -a endast i Ålandsområdet (Asterholma m.fl.), där också möjligheten av pluralt -a finns. De flesta av de 42 bynamnen av detta slag finns i den sydvästra skärgården. Efterleden -holm har varit populär i givna namn på slott och gårdar, vilket avspeglas också i en del av det finlandssvenska materialet. Zilliacus 1989:37 ff., Mattisson 1986.
utbyskatt Termen ingår inte i några namn men används i sydvästra Finland om bydelar som ligger inom andra byars område. Det är ofta fråga om obetydliga områden.
Hultman, O.F., 1939: Efterlämnade skrifter. Andra delen, utgiven av Rolf Pipping och Olav Ahlbäck. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 274. Helsingfors.
Olsson, Ingemar, 1959: Gotländska terrängord. Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. New Series. 3. Uppsala.
Naert, Aino, 1995: Ortnamn i språkkontakt. Metoddiskussion med utgångspunkt i ortnamnsskicket i ett finsk-svenskt kontaktområde. Nomina Germanica. Arkiv för germansk namnforskning. 20. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala.
Stahre, Nils-Gustaf, 1986: Ortnamn i Stockholms skärgård. Stockholm.
Zilliacus, Kurt, 1982: Ortnamn och dialekt. I: Iniö skärgårdskommuns historia. Del I. Utgiven av föreningen Iniö hembygdsbok (Iniö bibliotek).
Zilliacus, Kurt, 1966: Ortnamnen i Houtskär. En översikt av namnförrådets sammansättning. Studier i nordisk filologi 55. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 416. Helsingfors.
Modéer, Ivar, 1933: Småländska skärgårdsnamn. Skrifter utgivna av Gustav Adolfs Akademien för folklivsforskning, 1. Uppsala.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Solstrand, Väinö, 1912: Åländska ortnamn. Lappo, Asterholma och Torsholma. I: Brages årsskrift 1909, 1910.
Lahdenholm 1700