Beskrivning

Fl. ett mansnamn på Arn-, Ærn-, snarast Arnmund (Fortelius 1980), som inte hade genitiv på -s.

Namnelement

holm, holma De finlandssvenska dialekterna känner både holm m. och holma m. Vid Finlands kuster har upptecknats ca 5 500 namn med dessa efterleder. Holmarna tycks i regel ha varit ekonomiskt intressanta genom att de är skogbeväxta och erbjuder möjligheter till bete och höbärgning. Bägge ordformerna ingår också i bynamn, formen på -a endast i Ålandsområdet (Asterholma m.fl.), där också möjligheten av pluralt -a finns. De flesta av de 42 bynamnen av detta slag finns i den sydvästra skärgården. Efterleden -holm har varit populär i givna namn på slott och gårdar, vilket avspeglas också i en del av det finlandssvenska materialet. Zilliacus 1989:37 ff., Mattisson 1986.

Källor

Fortelius, Bertel, 1980: Tre åboländska bynamn. I: Studier i nordisk filologi 62, s. 89–92.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Ærendeholm 1539

Armdholm

Ärmdholm 1540

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.