Beskrivning

Har tolkats som ett fi. *Änki(ä)- sten, som kan förbindas med änkkä eller änkky ’stammare’. Pitkänen 1985:324 med hänv. till Saulo Kepsu. Fortelius kan också tänka sig anknytning till ordet änka, fsv. änkia (1999:22 f.). En tänkbar utgångspunkt är väl även mansnamn som Engel, Engelbrekt, som på finska gett olika jämförbara kortformer. Uusi suomalainen nimikirja 949.

Namnelement

-s Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.

Källor

Fortelius, Bertel, 1999: Ortnamnen i Korpo. Åbo.

Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Enckis 1543

Änkis 1556

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.