Åselholm är den nordligaste av tre öar som växt samman. De övriga är Hällesö och Långholm. Fl. är säkerligen det fsv. mansnamnet Asle. V. Solstrand 1910, Thors 1959:14, Zilliacus 1982:134.
holm, holma De finlandssvenska dialekterna känner både holm m. och holma m. Vid Finlands kuster har upptecknats ca 5 500 namn med dessa efterleder. Holmarna tycks i regel ha varit ekonomiskt intressanta genom att de är skogbeväxta och erbjuder möjligheter till bete och höbärgning. Bägge ordformerna ingår också i bynamn, formen på -a endast i Ålandsområdet (Asterholma m.fl.), där också möjligheten av pluralt -a finns. De flesta av de 42 bynamnen av detta slag finns i den sydvästra skärgården. Efterleden -holm har varit populär i givna namn på slott och gårdar, vilket avspeglas också i en del av det finlandssvenska materialet. Zilliacus 1989:37 ff., Mattisson 1986.
Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.
Zilliacus, Kurt, 1982: Ortnamn och dialekt. I: Iniö skärgårdskommuns historia. Del I. Utgiven av föreningen Iniö hembygdsbok (Iniö bibliotek).
Solstrand, Väinö, 1912: Åländska ortnamn. Lappo, Asterholma och Torsholma. I: Brages årsskrift 1909, 1910.
Ååsleholm 1539
Osleholm 1543