Beskrivning

Släktnamnet Kurck (av fi. kurki ’trana’) i gårdsnamnens vanliga genitivform. Släkten har haft egendomar i Pargas (Anthoni 1970:320). Nils Kurk omtalas 1401-1430.

Namnelement

-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.

Källor

Anthoni, Eric, 1970: Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 442. Helsingfors.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Kurck-Sysilax 1683

Kurckas 1787

Fin-Syssilax 1787

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.