Beskrivning

Sl. har av Pitkänen (1985:101) med tvekan härletts från fi. kaita ’smal’, ’smalt ställe’, ingående i många åboländska skärgårdsnamn, men, med detta undantag, i formen -kait. Samma tanke har också Naert. Zilliacus 1966:263, 1994:32, 1997:47, Pitkänen 1985:101, Naert 1995:155 f. De äldsta beläggen tyder inte obetingat på någon diftong i sl. Ordet keto ’hömark o.d.’ är känt i dialekterna även i sydvästra Finland och kunde ha förkortats i slutledsställning. Fl. åter kan vara en tvåstaving som tappat slutvokalen. Ett sådant ord är saura ’hässja’, möjligen ett av finskans germanska lånord (Suomen sanojen alkuperä). Som dialektord uppträder det nu från södra Österbotten norrut, men i ortnamn även sydligare. Alltså: *Sauraketo med utveckling > Saverket > Sa:rtjet. Mer än en gissning är detta knappast.

Källor

Suomen sanojen alkuperä. Etymologinen sanakirja. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 556. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen toimituksia 62. Helsinki 1992 –.

Zilliacus, Kurt, 1994: Orter och namn i ”Finska skären”. Helsingfors.

Naert, Aino, 1995: Ortnamn i språkkontakt. Metoddiskussion med utgångspunkt i ortnamnsskicket i ett finsk-svenskt kontaktområde. Nomina Germanica. Arkiv för germansk namnforskning. 20. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala.

Zilliacus, Kurt, 1966: Ortnamnen i Houtskär. En översikt av namnförrådets sammansättning. Studier i nordisk filologi 55. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 416. Helsingfors.

Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.

Zilliacus, Kurt, 1997: Vad ortnamnen berättar. I: En bok om Houtskär. I, s. 33–52. Utgiven av Houtskärs kommun.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Saffuerkeer 1540

Saffuerkeet 1543

Sauercket 1549

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.