Beskrivning

Fsv. mansnamnet Thore ingår i flera bynamn. Thors 1959:90. Naert kombinerar Toras med ett bynamn Toroinen - Torois i Nousis, som i sin tur utgår från ett gammalt finskt personnamn. Uttalet med lång vokal vore en försvenskning med utgångspunkt i skriften (1995:151 f.).

Namnelement

-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.

Källor

Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.

Naert, Aino, 1995: Ortnamn i språkkontakt. Metoddiskussion med utgångspunkt i ortnamnsskicket i ett finsk-svenskt kontaktområde. Nomina Germanica. Arkiv för germansk namnforskning. 20. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Torsse 1463 *

Toras 1540

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.