Beskrivning

Namnet förefaller vara ett av de många som har efterleden -maa ’land, ö’. En tydlig öformation uppträder dock först på tiometersnivån, d.v.s. vid vår tideräknings början! Pitkänen 1985:81, 346. Enligt Naert är fl. finskans seljä ’fläder’ m.m. (1995:163 f.). Förslaget har dock kritiserats av Trygve Sköld (1996:92), med hänvisning till att ordet seljä, ett lån från ryskan, är östligt till sin utbredning. Ett samband med fi. selkä, genitiv sel(j)än ’rygg’, ’ås’, ’fjärd’ är måhända inte uteslutet. Landskapet saknar inte förutsättningar för en sådan namngivning. Även fi. sileä ’slät, jämn’ ingår i ortnamn (Uusi suomalainen nimikirja: Siljamäki).

Namnelement

mo De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.

Källor

Sköld, Tryggve, 1996: Ortnamn i språkkontakt. I: Namn och bygd 84.

Naert, Aino, 1995: Ortnamn i språkkontakt. Metoddiskussion med utgångspunkt i ortnamnsskicket i ett finsk-svenskt kontaktområde. Nomina Germanica. Arkiv för germansk namnforskning. 20. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala.

Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Selimo 1540

Silimo 1542

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.