Beskrivning

Öarna tillhörde fram till 1855 Kökar och har benämts i motsats till Kökarskärgårdens centrala öar, uppöarna. Att den gamla pluralformen ersatts med singularis är en kameral förenkling. Zilliacus 1989:34, Fortelius 1999:215.

Namnelement

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Fortelius, Bertel, 1999: Ortnamnen i Korpo. Åbo.

Zilliacus, Kurt, 1989: Skärgårdsnamn. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 558. Helsingfors.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Uthöijar 1650

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.