Liksom i många andra socknar har kyrkans placering gett upphov till ett nytt namn i stället för det bynamn som ofta har blivit sockennamn. Pyttisby används ännu på 1500-talet parallellt med Kyrkoby. Byn delades redan på 1500-t. i Västerkyrkoby och Österkyrkoby.
by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.
kyrka Ordet kyrka ingår som fl. i en mängd namn av olika slag. Det kan vara fråga om platser där en kyrka står eller har stått eller t.o.m. endast varit synlig på avstånd eller om mark som tillhör eller har tillhört kyrkan. Namnet Kyrkbyn har ofta ersatt ett äldre namn som blivit namn på en socken.
Kirkeböle 1442
Kirkeby 1547
Kyrckeby 1551
Pyttis Kirkieby 1555
Österkyrkoby Pyttis
Västerkyrkoby Pyttis