Enligt urkunden 1600 hade en Anders Persson köpt Pensala 1592 av tre säljare som tidigare köpt marken av finnar (Åkerblom, B. 1972:16 f.). Sl. är det vanliga salo, här i betydelsen ’skogholme i sankmark’, fl. snarast mansnamnet Penna, Penno, Penni eller något liknande namn (Pentti), kortformer till Benedikt, Benjamin. Uusi suomalainen nimikirja. Karstens förklaring att fl. vore pieni ’liten’ motsägs både av sammanställningen med salo och av att adj. är ovanligt och sent i västfinska namn (Ritva Liisa Pitkänen).
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Åkerblom, Bror, 1972: Munsala sockens historia. Vasa.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Pensala 1600
Pensal 1626
Stoorpenssall 1699