Byn har övertagit öns namn som den ligger på. Fl. fager ’vacker’ är inte ovanlig i svenska ortnamn, inte heller i Nyland. Granlund 1956:154.
fager Adjektivet fager bildar förled i både naturnamn och bebyggelsenamn i Finland, Sverige och Norge. Granlund 1956:154. Vid syftning på bebyggelse är namn av denna typ sannolikt ”givna” och har en prydande uppgift. I naturnamn kan fl. tänkas konstituera s.k. noanamn, ersättningar för tabunamn, namn som man inte har velat eller vågat nämna. Det vanligaste är väl ändå att namnen syftar på växtlighet (LEX). I äldre namn anses betydelsen vara ungefär ’passande, tjänlig’ (SOL, SPK kaunis).
ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden -ö i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Fageröö 1551