Sockennamnet har ursprungligen varit namnet på den å som senare fått heta Sibbo å, sedan ånamnet blivit bygdenamn. Utom sl. -å innehåller namnet genitiv av mansnamnet Sibbe, en kortform av Sighbjörn; måhända hette någon av de ledande männen i kolonisationsskedet så. Liknande namnbildningar är Ingå, Sjundeå m.fl. Vid åmynningen ligger fornborgen Sibbesborg, vars s-genitiv tyder på att namnet är av yngre datum än borgen, som anses bygd omkring 1200, även om fl. utgår från *Sighbjörns > *Sibbens, eftersom ordet björn fick genitiv på -s först under vår medeltid. Granlund 1956:33 ff.
-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på -å kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. -å är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Sibbaa
Sibboa 1352
Sibba 1405
Sibbo 1425 *
Sibbå 1542