Namnet försvinner efter 1599. Av fi. tiskari , lån från sv., resp. lty. discher ’snickare (särskilt av husgeråd)’ och suffixet -la. Jfr Pipping 1928:15.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Pipping, Rolf, 1928: Anteckningar om nyländska ortnamn. I: Studier i nordisk filologi 18.
Discarla 1547
Diskala 1547
Tijskarla 1549