Sannolikt av fi. oksi ’björn’ och kankare ’backe, höjd’. Fl. återfinns i ortnamn i Satakunta och finska Sydösterbotten. Ojansuu 1920:161. Ännu på 1700-talet fanns det gott om björn i Vöråbygden (Åkerblom, B. 1971:63).
backa De finlandssvenska dialekterna har flera betydelser för backe: ’moränkulle, vägbacke, strandvall, gårdsplan, jordytan, marken’, samt med specialisering av den förstnämnda betydelsen ’gård, gårdsklunga’ (mer eller mindre högt belägen i förhållande till omgivningen). Det finns över 8 000 upptecknade finlandssvenska namn innehållande elemenet backe (Valtavuo-Pfeifer 1998:48). Grundbetydelsen antas vara ’(fast) upphöjning, kulle’. Som slutled i bynamn förekommer ordet 80 gånger, därav inte mindre än 74 i Nyland, men bara en gång på Åland. Typen är vanlig som hemmansnamn och gårdsnamn i Österbotten. Karsten 1923:246 f. De österbottniska gårdsbackarna jämte ägor är ofta av nyländsk bystorlek. Formen på -a är den väntade i de dialekter som har generaliserat de svaga maskulinernas form i kasus genitiv, dativ och ackusativ. Också som enledat namn uppträder Backa. Svenska riksspråket bevarar nominativformen backe.
Åkerblom, Bror, 1971: Oravais sockens historia. Vasa.
Ojansuu, Heikki, 1920: Suomalaista paikannimitutkimusta. Turku.
Oxkangar 1443 *
Oxekangar 1543
Oxekangher fierdhung 1544
Oxkangarby
Uxkangar by 1547