Säkerligen av ett finskt tillnamn Oravainen (bildat till orava ’ekorre’). Från början avsågs möjligen bebyggelse på det område som kallas Öjen, Ön, där den äldsta kyrkan torde ha stått och begravningsplatsen fortfarande ligger. Oravainen är namn på gårdar i bl.a. Tavastkyro, Hattula och Lammi. En Jussi Oravainen förekommer ofta i 1500-talets österbottniska namnlängder. Uusi suomalainen nimikirja: Orava. Vahtola 1980:325 ff.
-s Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.
Vahtola, Jouko, 1980: Tornionjoki- ja Kemijokilaakson asutuksen synty. Nimistötieteellinen ja historiallinen tutkimus. Studia historica septentrionalia. 3. Rovaniemi.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Oruas 1478 *
Orffwas byn 1504 (B. Åkerblom 1971:17)
Orfuas
Orffuas by 1543
Oruaisby 1547
Årawasby 1548
Orwais 1571