Till formen är namnet bestämd pluralis: ’Öarna’. Skrivningen 1606 är dativ pluralis. Bosättning fanns tidigt på öarna Knivsö, Långö, Djupö, möjligen också på Bergölandet och Kåtölandet. I början av historisk tid utgjorde området en fjärding i Pedersöre med namnet Kniv. Se Knivsund. Vid mitten av 1500-talet hörde det till Karleby och betraktades ibland som en by (Knivsund), ibland som två (Knivsund och Långö). Tegengren 1943: 45 f. Sedan Kronoby socken grundats överfördes bygden dit (1608). Efter olika missnöjesyttringar bestämdes att den kyrkligt skulle höra till Karleby men kameralt till Kronoby. Egen kommun var Öja 1932–1968, men överfördes därefter till Karleby kommun, från 1977 Karleby stad.
-a Många bebyggelsenamn slutar på -a, ofta för att efterleden är ett ord av typen mosse, backe, som i dialekterna har generaliserat kasusformerna på -a. Men på samma sätt slutar också andra bebyggelsenamn: Berga, Strömma, Bartsgårda, Tängsöda. Namntypen är speciellt vanlig på Åland, men förekommer också i Åboland och Nyland, och kan spåras i några, eventuellt yngre, österbottniska namnbildningar. Ändelsen betecknar ursprungligen plural form. Under fornsvensk tid hade många ortnamn plural böjning, av orsaker som har varit föremål för mycken diskussion. Man kan tänka på att en gård hade flera inbyggare, att till gården hörde flera hus, att odlingslotterna var många. Uppkomsten av plurala ortnamn ligger hur som helst i en avlägsen tid. Formen på -a har småningom, men säkert redan vid slutet av medeltiden, upphört att uppfattas som plural och övergått till att vara en bebyggelsebetecknande ändelse. Som sådan har den spelat en roll vid bildning av namn på gårdar m.m. in i vår egen tid. Utförlig diskussion bl.a. hos Hellberg 1950, Tjäder 1967. Tilläggssynpunkter ges av Gun Widmark 1975:129 ff.
Tegengren, Helmer, 1943: Kronoby sockens historia. Åbo.