Som bynamn är Vallgrund unikt genom att innehålla sl. grund, som betytt ’grunt ställe i vatten’, senare ’låg holme’ eller ’holme’. Zilliacus 1989:76. Namnet är tydligen gammalt och har att döma av pluralformen 1407 åsyftat flera grund, som småningom har fogats samman av landhöjningen. Vallgrund har tolkats som ”de grund där det finns fäbodar” (Karsten 1921: 390). Men ordet vall i denna betydelse torde vara tämligen ungt. Brink 1984:69 f. Möjligen kan fl. sammanställas med person- och gårdsnamn av typen Valli i SV Finland (Uusi suomalainen nimikirja, ursprungligen ett kortnamn av samma typ som Ville). Intressant i sammanhanget är ordet vall i betydelsen ’ställning varpå fiskbragder såsom not och skötar upphängdes för torkning’, Larsmo (Vendell). Vidare används vall i betydelsen ’sammanpackad is och snö som av vind och vågor drivs mot land’. De bästa parallellerna ger den personsyftande tolkningen av fl.
Karsten, T.E., 1921, 1923: Svensk bygd i Österbotten nu och fordom. I-II. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 155, 171. Helsingfors.
Vendell, Herman, 1904–07: Ordbok över de östsvenska dialekterna. Helsingfors.
Brink, Stefan, 1984: Ortnamn i Hälsingland. Kristianstad.
Zilliacus, Kurt, 1989: Skärgårdsnamn. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 558. Helsingfors.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Wallegrwndom 1407
Walgrund 1438
Vallegrund 1504
Wallegrund 1543
Walgrund 1546