Ingen övertygande tolkning har framställts. Knappast bildat av svenskt ordmaterial (Karsten 1921:100). Ett vanligt finskt gårds- och tillnamn är Riihimaa (Thomas Riihimaa, Jalasjärvi 1774, Uusi suomalainen nimikirja). Tillnamnet med tillägg av suffixet -la hade kunnat ge Rimal i den svenska dialekten (Nina Martola). Riihimaa är dock ett vanligt gårdsnamn i finska trakter, och det tycks aldrig utvidgat med suffixet -la. Måhända är Rimal som sådant ursprungligen ett tillnamn och identiskt med namnet Rimal, Rehmal, Reemahl, som bärs av studenter, senare präster av österbottniskt eller norrländskt ursprung vid Uppsala universitet och Åbo Akademi. Tillnamnet kan jämföras med personnamn som Remar (av helgonnamnet Remigius), tillnamnet Remas, ingående i Ingo af Remala, i SV Finland (Uusi suomalainen nimikirja: Remes). En Hanis Remardyng dömdes för slagsmål i Stockholm 1480 (Stockholms stadsbok 2:1, s. 246.). Om belägget Rimal 1656 skall tolkas som ett tillnamn eller som bynamn är oklart.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Karsten, T.E., 1921, 1923: Svensk bygd i Österbotten nu och fordom. I-II. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 155, 171. Helsingfors.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Matts Simonsson Rimal 1656
Rijmahlby 1701
Rihmal 1710