Fl. är ett tyskt personnamn Vinet, kortform till namn som Winihart etc., eller en diminutiv form av namnet, som kanske återspeglas i en skrivning Vinitkeby 1556. Byn ligger vid Vanda fors, och Åke Granlund finner det möjligt att personnamnet erinrar om någon av de munkar från Padis kloster i Estland som hade att bevaka klostrets laxfiskerätt vid forsen. Granlund 1956:271 f. Den förste gårdsägaren kan ha varit balttysk, anser även Kepsu (2005:383).
by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.
Kepsu, Saulo, 2005: Uuteen maahan. Suomalaisen Kirjallisuuden Toimituksia 1027. Helsinki.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Vinetby 1544
Vinitby 1545
Winitby 1546