Namnet är kortstavigt och har tydligen alltid varit det. Granholm hänvisar främst till ordet peto ’rovdjur’, ’vilddjur’ (1968:12). Som tillnamn är det ordet inte belagt och ensamt skulle det inte kunna vara namnbildande. Pitkänen tänker sig att en ursprunglig huvudled kan ha fallit bort. Hon utgår i sin tolkning från ett *Petä-, av petäjä ’fura’, vars slutvokal skulle ha kunnat ersättas med a i svenskan, varefter namnet skulle ha anslutits till de svaga femininernas grupp och fått en böjningsform på -o, som sedan blivit normaliserad (1985:203). Det är många moment i förhållande till materialbilden. Sannolikast förefaller att Pettu är ett personnamn, t.ex. en kortform av Petrus och av samma typ som Reku av Gregorius (Uusi suomalainen nimikirja: Rekola o.a.). Över gissningarnas plan höjer sig knappast någon av tolkningarna.
Granholm, Helge, 1968: Bosättningen i historisk tid. I: Granholm, Helge och Häggblom, Birger: Finby sockens historia. Virkby.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Pethu 1540
Petu 1554
Pettu 1559