Ett personsyftande Hacke, Hakka samt suffixet -la. I Pemar finns byn Hahkaböle (Hakkeberg 1405, Hackaböle 1477). troligen bildat med samma fl. Liknande personnamn är vanliga i Finland och har härletts dels från Håkan, dels från tyska namnformer, dels från fågelnamnet hakki ’kaja’. Uusi suomalainen nimikirja: Hakkarainen, Hakola, Pitkänen 1985:277 f. Antagandet att namnet har med hackande att göra (Granholm 1968:17) är knappast hållbart.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Granholm, Helge, 1968: Bosättningen i historisk tid. I: Granholm, Helge och Häggblom, Birger: Finby sockens historia. Virkby.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Hackala 1540