Stad 1874. Sl. knappast ed(e), se namnelementet ö. Fi. Hanka, Hankala är vanligt (Nimiarkisto, jfr Pitkänen 1985:220 ff.). Måhända Hanka > Hanga (jfr Pitkänen anfört arbete 63) och (trycksvagt som i *Hanga udd) > Hangi jämte förmjukning
g > j. Slutvokalen (e, i) har uppfattats som ö. Om hanka se Hangist. Fi. Hanko väl från Hangö.
ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden -ö i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Hangethe ca 1250
Hangedis bol 1451
Hangö 1509
Finska: Hanko
Hangist Tenala