Fl. hör säkerligen samman med en finsk namngrupp på Karva-, Karvo-, Karvi, ofta i tillnamn utvidgad med suffixet -nen, varemot i sv. i regel -s. De finska namnen kan ha skiftande ursprung, t.ex. karva ’kroppshår’ som ingår i flera binamn (Karvajalka ’Ludenfot’), men man har även tänkt sig att namn av denna typ kan vara långods från forntyskans Garva-, Garruward, Garufrid m.fl. I vissa ortnamn tycks fl. Karva hänvisa till växtlighet. Uusi suomalainen nimikirja.
backa De finlandssvenska dialekterna har flera betydelser för backe: ’moränkulle, vägbacke, strandvall, gårdsplan, jordytan, marken’, samt med specialisering av den förstnämnda betydelsen ’gård, gårdsklunga’ (mer eller mindre högt belägen i förhållande till omgivningen). Det finns över 8 000 upptecknade finlandssvenska namn innehållande elemenet backe (Valtavuo-Pfeifer 1998:48). Grundbetydelsen antas vara ’(fast) upphöjning, kulle’. Som slutled i bynamn förekommer ordet 80 gånger, därav inte mindre än 74 i Nyland, men bara en gång på Åland. Typen är vanlig som hemmansnamn och gårdsnamn i Österbotten. Karsten 1923:246 f. De österbottniska gårdsbackarna jämte ägor är ofta av nyländsk bystorlek. Formen på -a är den väntade i de dialekter som har generaliserat de svaga maskulinernas form i kasus genitiv, dativ och ackusativ. Också som enledat namn uppträder Backa. Svenska riksspråket bevarar nominativformen backe.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Karfwädzbacka 1492 *
Karusbacka 1540
Karruszbacka 1541
Karpsbakka 1544
Karuesbacka 1547
Karwosbacka 1552