Mansnamnet Sten i genitiv har kanske kombinerats med sl. vik först när bebyggelsen namngavs. I södra Finland ges också exempel på sammansättningar med fl. stens-. Diftongen i de äldre skrivformerna pekar kanske mot substantivet. Jfr Stensböle.
Steinsuyck 1540
Steinswick 1541
Stenuik 1551
Stensuik 1552
Stensböle Borgå