Ingarskila Ingå, Nyland

Fl. i namnet är mansnamnet Ingevalder (Thors 1959:62), sl. ordet kil, som bl.a. har använts om kilformiga åkrar eller andra skiften. En nämndeman Jönis i Kylom omtalas 1452 i Ingå. Namnen på -kila, som är flera stycken i Ingå ådal, är att uppfatta som ursprungliga pluraler. Här har vokalförkortning inträffat i trycksvag ställning.

kil Ordet kil har en innebörd som kan passa i olika sammanhang, också i ortnamn. Det förekommer som för- och efterled och även ensamt i formen Kila såsom bynamn. Som jämförelse se ändelsen -a. Det betecknar kilformiga lokaler, främst vikar och sund, men också åkrar och andra skiften. Landhöjningen har gjort att kilformiga vikar har kunnat odlas upp med bibehållet namn. Harling-Kranck 1990:276 ff. o. hänv.

Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.

Älgsjö, Ålkila, Ålö, Backa, Barö, Bastö, Bjurs, Böle, Bollstad, Breds, Bredslätt, Dal, Dams, Ermedal, Espings, Fagervik, Finnböle, Finnpada, Förby, Fotebacka, Fredagskulla, Gårdsböle, Gåsans, Gassans, Gördavik, Gråmarböle, Grönhed, Grottbacka, Gumböle, Gunnarsböle, Haga, Hirdal, Hovgård, Illans, Ingå, Ingarskila, Innanbäck, Jävursböle, Joddböle, Johannesberg, Jutans, Kaggeborg, Kalkulla, Kettilsmora, Knåpans, Krämars, Kulla, Kusans, Kyrkby, Kyrkkulla, Lågnäs, Långvik, Lappby, Lillramsjö, Linkulla, Mossaböle, Näs, Olof Staffansons by, Ors, Österby, Österkulla, Östernäs, Pålsböle, Prästgården, Rankila, Risböle, Rövars, Sågars, Siggböle, Skäri bol, Sonasund, Stormora, Storramsjö, Ström, Svartbäck, Svenskby, Täkter, Torp, Tostholm, Utanåker, Vålö-Östergård, Vars, Vassböle, Västanby, Västankvarn, Västerby, Västerkulla, Västernäs

Ingwarskila 1450 (?)

Ingwardskylæ bol 1451

Jngewaldzkijhla 1527 *