Vid den bäck som rinner genom byn anlades tidigt en kvarn gemensam för byarna runt omkring. Den bebyggelse som uppstod ”västerom kvarnen” fick därav sitt naturliga namn.
-an Flera bynamnsförleder innehåller ord för riktning i en form på -an: västan, nordan, ovan. Det är fråga om gammalt suffix, ursprungligen ett urgermanskt riktningsadverb ana som smält samman med riktningsorden: västan ’väster om’ o.s.v.
kvarn Kvarnen har varit ett centralt begrepp i de flesta bygder. En by där det finns eller har funnits en kvarn, i synnerhet av den storleken att en hel bygd betjänats av den, har i flera fall fått namn av denna. Vattenkvarnar började anläggas i Norden på 1200-talet. Väderkvarnarna är yngre. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, Wadström 1952. Formen Kvärn- är äldre än högsvenskans och många dialekters form med -a- (Wessén 1962:48).
Wästanqwarn 1527 *
Vestanqwern 1536