Ett fsv. mansnamn Hænte är belagt, men endast i Finland, varför det har antagits att namnet är finskt och identiskt med fi. häntä ’svans’ i binamn som Pitkähäntä, Ruskeahäntä, Torvihäntä (fl. betyder ’Lång’, ’Brun’ och ’Lur’). Formen med -m kan bero på anknytning till verbet hämta. Om namn på -ans, särskilt detta, Granlund 1965:106.
-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.
Granlund, Åke, 1965: En västnyländsk namntyp. I: Folkmålsstudier XIX, s. 27–136. Helsingfors.
Henttheby 1540
Hænttans 1584