Kilo Esbo, Nyland

Kilo hör sannolikt samman med andra sydfinländska namn på -kila, som avser kilformiga vikar, ängar, åkerstycken. Formen på -å kan tänkas vara en rest av dativ plur. på -om. Det finska namnet Kilo uttalas med kort i och är väl ett läsuttal.

kil Ordet kil har en innebörd som kan passa i olika sammanhang, också i ortnamn. Det förekommer som för- och efterled och även ensamt i formen Kila såsom bynamn. Som jämförelse se ändelsen -a. Det betecknar kilformiga lokaler, främst vikar och sund, men också åkrar och andra skiften. Landhöjningen har gjort att kilformiga vikar har kunnat odlas upp med bibehållet namn. Harling-Kranck 1990:276 ff. o. hänv.

-om Dativens ändelse i pluralis -om har kommit att kvarstå i en del ortnamn, som ofta föregåtts av preposition. I östra Nyland är namnen så vanliga att de får betraktas som regelbundna avledningar till inbyggarnamn. Gislom, Drombom, Eskilom o.s.v. Antalet bynamn på -om är i materialet 38, av vilka 28 i Nyland. På Åland saknas denna bynamnstyp. Granlund 1956:344.

Backby, Basans, Bemböle, Bengtsby, Biskopsby, Björnvik, Bodom, Bolarskog, Böle, Bölsby, Börcke, Braskens, Bredvik, Dåvitsby, Distby, Esbo, Esbogård, Espaby, Fantsby, Finnå, Finnvik bol, Forsbacka, Frisans, Frisbacka, Gäddvik, Gammelgård, Gloms, Gräsa, Gudsbacka, Gumböle, Gunnars, Hagalund, Haldensböle, Hemtans, Ingvalsby, Kaitans, Källbolstad, Källstrand, Kärr, Karvasbacka, Kilo, Klobbskog, Kockby, Köklax, Konungsböle, Kurtby, Kvarnby, Kvisbacka, Kyrkbacka, Lahnus, Lövkulla, Luk, Mäkkylä, Mankans, Mankby, Mårtensby, Mattby, Moisö, Morby, Mulby, Myntböle, Niemis, Noux, Numby, Nupurböle, Nyby, Oitans, Olarsby, Otnäs, Prästgården, Rilax, Rödskog, Rytteböle, Seutby, Skogby, Skrakaby, Smedsby, Snettans, Söderskog, Södrik, Sökö, Sommarö, Sötby, Sperrings, Stensvik, Storhoplax, Svinö, Tackskog, Träskända, Träskby, Urberga, Vällskog, Vemonsböle, Vitsby

Kijlaby 1543

Kiloby 1544

Kilo 1547